Jonas Andersson: Gjort i regionen

 

När valsedlarna i det första valet till regionfullmäktige var räknade visade det sig att väljarna inte hade utsett någon tydlig majoritet i regionen. De fyra borgliga partierna hade fått 69 av de 149 mandaten. (s), (v) och (mp) hade fått 74 mandat och sjukvårdspartiet (svg) blev vågmästare med 6 mandat.

 

I samband med att regionens första budget skulle antas stödde (svg) de borgliga partiernas budgetförslag och en majoritet hade formats.

 

Den nybildade majoriteten hade dock inte förmåga och kraft att tag i de utmaningar regionen stod inför. Det skattesänkning som föregick regionbildningen ledde till att regionen fick miljardunderskott flera år på raken och det egna kapitalet höll på att försvinna.

 

I samband med budgetarbetet för 2001 sprack majoriteten mellan de borgliga partierna och (svg). Eva Eriksson (fp) och Kent Johansson (c) tog på sig talmansrollen för att sondera om det gick att bilda någon annan majoritet och det slutade med att folkpartiet och centerpartiet beslutade sig för att ingå en koalition tillsammans med socialdemokraterna för att skapa en politisk stabilitet och återge förtroendet för den nybildade regionen. Alla tre partierna hade varit mycket aktiva i arbetet med att skapa en region i Västra Götaland, och det ville vi inte se förfuskas.

 

 

 

Den avgörande orsaken till den politiska turbulensen var regionens usla finanserna med miljardunderskott. När den nya mittenkoalitionen med (fp), (c) och (s) bildades var vi också överens om att sjukvården, kulturen, kollektivtrafiken måste finansieras. Följden blev en skattehöjning på 75 öre.

 

Därefter har regionen med hjälp av hårt arbete klarat av att ha plusresultat fram till 2004 då konjunkturen försvagades kraftigt och oväntat. Det ledde till ett underskott 2004, men situationen förändrades igen 2005 då regionen gjorde ett kraftigt överskott.

 

Ekonomisk stabilitet har varit ett mål för den nuvarande majoriteten för att det skapar möjligheter till arbetsro i verksamheten och framtidstro för regionen.

 

 

 

Hur mycket vård får vi för pengarna? Det är ett ofta debatterat område mellan majoritet och opposition i regionen. Det vi kan konstatera och se i diagrammet här bredvid är att vi har haft en kraftig förbättring av produktiviteten de senaste åren.

 

För oss har det varit viktigt att vi hushåller så bra som möjligt med de resurser vi har och att vi får ut mesta och bästa möjliga resultat för de resurser vi sätter in i verksamheten.

 

 

 

Allt sedan Eva Eriksson blev ordförande i hälso- och sjukvårdsstyrelsen hösten 2000 har vi haft ett stort fokus på att förbättra tillgängligheten i sjukvården till såväl primärvården som besök och behandlingar på sjukhusen.

 

Vi införde en vårdgaranti på 12 månader som vi sedan i etapper har kortat till 9 månader, 6 månader och från och med hösten 2005 till 3 månader.

 

Det senaste året har vi intensifierat det arbetet och även om vi inte nått helt fram så har vi kommit väldigt långt vilket du kan se i tabellen bredvid.

 

 

 

I början av vår tid som ansvariga för sjukvården i regionen tog Eva och jag initiativ till att få fram ett regional utvecklingsplan för psykiatrin då vi ansåg att det var ett av de mest angelägna områdena att utveckla inom regionens hälso- och sjukvård.

 

I början av 2005 kunde regionfullmäktige till sist anta den utarbetade utvecklingsplanen för psykiatri. Arbetet hade tagit lång tid, men det var ett gediget material som många hade varit engagerade i att få fram.

 

Nu pågår arbetet med att förverkliga utvecklingsplanen i de olika hälso- och sjukvårdsnämnderna och i det övergripande arbetet i hälso- och sjukvårdsutskottet. Jag kommer att fortsätt att jobba för att vi ska lyckas nå de högt ställda målen i utvecklingsplanen.

 

 

 

När Västra Götalandsregionen bildades låg vår läkemedelskonsumtion per invånare bland de allra högsta i landet, klart över snittet för landstingen/regionerna i Sverige.

 

Med ett målmedvetet arbete med ett decentraliserat läkemedelsansvar, bättre följsamhet till rekommenderade förskrivningar och en bättre hushållning har regionen kommit till rätta med de närmast skenande läkemedelskostnaderna och börjat närma sig snittet för landet. Det senaste året har vi som synes en kostnadsutveckling som är fortsatt lägre än landet i övrigt.

 

Fortfarande talar dock mycket för att läkemedelsförskrivningen fortsatt är för stor. Varje år skrivs det ut läkemedel för ca 500 miljoner kronor till Västra Götalänningar som aldrig används utan blir liggande i skåpen. Här har regionen tillsammans med patienterna en stor möjlighet att ytterligare förbättra effektiviteten i läkemedelsarbetet.

 

 

Under hösten/vintern 2003 och våren 2004 genomfördes ett omfattande arbete med att ta fram en framtida utvecklingsstrategi för hälso- och sjukvården i Västra Götalandsregionen. Det var det arbetet som också kallades "strukturarbetet" då vi tog oss an frågan om vilken vårdstruktur vi skall ha för våra 17 sjukhus i regionen.

 

Målen för sjukvårdens utvecklingsstrategi formulerades enligt följande:

 

·        Tillgodose vårdbehoven. De gemensamma resurserna måste räcka till både akut och planerad vård.

·        Den planerade vården måste tillförsäkras tillräckliga resurser så att väntetiderna i vården kan kortas och invånarnas tilltro till hälso- och sjukvården ökar.

·         Förbättra tillgängligheten till den vård som människor behöver ofta.

·        Garantera kvalitet och säkerhet i vården. En del sjukvård behöver koncentreras till färre utbudspunkter än i dag för att upprätthålla och förbättra kvalitet och effektivitet. Annan vård behöver flyttas närmare patienten. För att resurserna ska räcka till det måste en del patienter vara beredda att resa lite längre till den vård man behöver mer sällan.

·        Förbättra samverkan och samarbetet mellan vårdgivare och tydliggöra uppgiftsfördelningen. Dagens vård- och omsorgssystem innebär att det ibland kortsiktigt lönar sig att göra ansträngningar för att hitta ”någon annan” som löser vård- och omsorgsbehoven. Detta kan bland annat leda till att många äldre med komplexa medicinska behov bollas mellan slutenvård och olika former av öppenvård.

·        Säkra personalförsörjning, kompetens och en god arbetsmiljö.

·        Ha kontroll över ekonomin. Skattemedel och patientavgifter, som i huvudsak finansierar vården, måste användas på ett sådant sätt att de ger mesta möjliga vård för pengarna samt att kostnaderna begränsas till politiskt fastlagda ramar.