Nationalism och HBT-rättigheter

5 augusti, 2015  
kvinna-till-kvinna-vi-gor-slut

Kvinna till Kvinna ”gör slut med nationalismen”

I helgen gick den årliga Pride-paraden av stapeln i Stockholm. Paraden, som ursprungligen syftade till att främja öppenheten och stoltheten bland HBT-personer, har alltmer kommit att användas för diverse politiska budskap från olika aktörer.

En av årets deltagare var Kvinna till Kvinna, vars uppgift är att stödja kvinnor i krigs- och konfliktdrabbade områden. Som tidigare framkommit i Är nationalismen feminismens motpol? har organisationen dock fokuserat alltmer på att bekämpa nationalismen. Detta avspeglades också i helgens parad då det marscherades bakom banderollen ”Vi gör slut med nationalismen”. Motiveringen till detta något udda slagord i en Pride-parad återfinns på organisationens facebooksida där nationalismen beskrivs som en enhetlig ideologi med en bestämd syn på könsroller och sexuell orientering:

Nationalismen bygger på treenigheten folk, familj och fosterland. Den heterosexuella kärnfamiljen med traditionella könsroller är nationens minsta enhet och förutom invandrare är grupperna homo-, bi-, trans- och queerpersoner utpekade som nationalismens ”de andra” i dagens Europa.

Nicola Sturgeon

Nicola Sturgeon

Men hur är det egentligen med den saken? För att exemplifiera hur nationalismen kan ta sig uttryck kan vi rikta blicken mot ett av dess absolut starkaste fästen i dagens Europa, nämligen Skottland. Det största partiet utgörs här av nationalistpartiet Scottish National Party, som har egen majoritet i det skotska parlamentet. Partiet, som verkar för Skottlands självständighet från Storbritannien, leds sedan 2014 av Nicola Sturgeon, som också är Skottlands försteminister.

Den starka skotska nationalismen borde, om man får tro Kvinna till Kvinna, leda till en marginalisering och ”andrafiering” av HBT-personer. Skottland borde rimligen vara ett av de mest homofientliga länderna i Europa. Frågan är om så är fallet.

Mycket tyder på att det i själva verket förhåller sig precis tvärtom. Enligt ILGA (International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association) har Skottland den bästa lagstiftningen för HBT-personer i hela Europa, följt av resten av Storbritannien, Belgien, Malta och Sverige. Det skotska nationalistpartiet har i hög grad medverkat till detta. Dess uttalat feministiska ledare Nicola Sturgeon har varit drivande i arbetet för att tillåta samkönade äktenskap, något hon beskrivit som ett viktigt steg för att åstadkomma det jämlika och toleranta Skottland som hon förespråkar. Att vara progressiv, jämlik och jämställd ingår nämligen i den nationella självbild som hennes parti befrämjar.

Nationalismen är i sin grundläggande bemärkelse varken progressiv eller reaktionär, varken feministisk eller antifeministisk, varken HBT-vänlig eller HBT-fientlig. Däremot kan nationalistiska rörelser vara antingen det ena eller det andra om de kombinerar sin nationalism med andra ideologiska eller religiösa influenser.

”Hbtq-personer förföljs och hotas världen över och att arbeta aktivt för hbtq-personers rättigheter kan vara livsfarligt.” skriver Kvinna till Kvinnna under rubriken VI GÖR SLUT MED NATIONALISMEN.

Men vilka är det egentligen som förföljer och hotar? Är det framför allt nationalister? Är det måhända nationalistiska dogmer som gör att homosexualitet är förbjudet i större delen av Mellanöstern och Nordafrika? Är det nationalistiska doktriner som rättfärdigar att homosexualitet kan leda till dödsstraff i Iran, Saudiarabien, Jemen, Sudan och Mauretanien?

Den som menar allvar med att vilja främja HBT-personers villkor runtom i världen bör först och främst ta strid mot en helt annan företeelse än nationalismen. Men vem vågar tåga i Pride-paraden bakom banderollen ”Vi gör slut med politisk islam”?

I varje fall inte Kvinna till Kvinna.

gay-pride-edinburough

I Edinburghs Pride-parad syns ingen antinationalistisk propaganda, däremot en hel del kiltar.

Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *